Jag kanske skulle ta i akt att förklara mitt bloggnamn.. men jag vet inte heller. Det känns speciellt och betryggande att inte göra det. Det känns som en stor del av mig skulle tas i från mig om jag gjorde det. En del av mig som jag fortfarande värdesätter skyhögt.
Jag har liksom en del av mig själv som jag vill hålla heligt, den delen som jag tycker bäst om. Mest för att många har svårt att se den.
Jag har alltid svårt att sova på helger vilket gör att jag tänker mycket.
Nu gör jag det här i stället för i huvudet vilket är en stor lättnad för min hjärna. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst just nu men jag orkar inte hur mycket som helst.. men en del.

Jag saknar Helena.. jag är såå otroligt stolt över henne för att hon har hittat något hon tror på och inte minst är bra på. Jag om någon är medveten om hur hon mådde för några år sedan. Att se henne nu som jag gjorde nyss var så glädjande. Hon är så drivande och duktig, som att se en riktig företagsekonom (Du får oss att kunna skratta Anders i ansiktet). Och det är första gången i Helenas historia som jag Sofie Zetterlund tror att ditt val av pojkvän är HELT rätt. Helena du och jag .. det har väl ändå varit det sedan födseln. Du är otroligt smart! Du kan gå så otroligt långt mest på grund av din vilja att göra gott. Du är den allra snällaste människa jag vet.