har snackat med martina idag och OH MY GOD jag är imponerad. Fick höra hela födselhistorien och jag är så stolt över tjejen min. Börjar svämma över med känslor här uppe i nordpolen. Grät som ett barn efter jag pratat med martina, och kath börjar bli less över att jag gråter p.g.a mina vänners barnafödande. Är ju liksom tredje gången de sker medan jag bor här nu.

Vet inte vad jag ska säga.. vill hem NU så klart.

Ingen av mina tankar och lyckönskningar kommer gå någon annanstans än till ekvägen 11 dessa dagar!